Det är alla uppfödares ansvar att vi kan fortsätta och jobba med registret. En unik och värdefull bok om alla kooikrar i världen.

Uppfödare kan lämna in uppgifter om deras 'valpar' genom http://www.skooi.se/Halso-enkat eller vänta på utskick genom mail som skickas 4 ggr om året till alla uppfödare. Det går INTE att lämna in uppgifter till VHNK själv.

! Om du inte har fått mail skicka gärna ett meddelande till avel@skooi.se då ordna vi det.

Registret kan beställas i pappersformat eller pdf genom https://www.kooikerhondje.nl/en/shop/

Innan valparna anländer så föreligger en grundlig planering. Att hålla på med avel är så mycket mer än de gulliga valparna. Valparna har man hemma i åtta till nio veckor därefter är det valpköparen som tar över ansvaret för hunden men det är mycket förberedelser innan parning och ansvaret som uppfödare har man för lång tid framöver. 

Planeringen innan parningen är den största och viktigaste arbetsinsatsen. Det är mycket att sätta sig in i och det tar mycket resurser i form av både tid och pengar, ibland utan något resultat. Det blir sedan underlaget för att fatta viktiga beslut, beslut som har betydelse för lång tid och beslut som påverkar många människor, valpköparna. Det som bör göras är följande: 

• SKKs Grundregler och Registreringsbestämmelser www.skk.se
• Rasspecifika avelsstrategier, RAS SKooi
• Hundbeskrivning
• Avelsplanering 
• Informationssökning på hanar
• Sjukdomshistoria i stamtavlor 
• Val av avelsdjur
• Meritera avelshundarna
• Riskbedömning
• Beslut att ta valpkull

Enligt SKKs Grundregler så skall även hanhundsägaren ta lika stort ansvar för parningen. Verkligheten är dock att hanhundsägare inte behöver fördjupa sig i avelsplaneringen på samma sätt som tikägare och oftast inte följer upp resultatet av parningen. Det som är viktigt för hanhundsägare är att beskriva sin hund både fysiskt och mentalt på ett objektivt sätt och fundera på vad den kan tillföra i avel. En viktig faktor är att bedöma hur de tänkta föräldradjuren kompletterar varandra. En hane kan vara helt rätt för en tik men mindre lämplig för en annan tik.  

Om du är intresserad av att satsa både tid och pengar så är avel ett mycket spännande intresse. Satsa pengar, kanske du undrar, valparna? Jo, det är sant, visst får man oftast tillbaka en del på valparna men det ska nog betraktas som en kostsam hobbyverksamhet och inte som en säker extrainkomst.

SKKs verksamhet och Grundregler och Registreringsbestämmelser

Svenska Kennelklubben tillhandahåller mycket information som man som uppfödare behöver känna till. Ett sätt att få en bra inblick i uppfödarrollen är att gå Uppfödarutbildningen som arrangeras runtom i Sverige i samarbete med Studiefrämjandet och den rekommenderas varmt. Det finns flera böcker utgivna i en serie kopplat till kurserna. Mycket går att läsa sig till och kanske skaffa sig en erfaren mentor som kan ge tips, råd och stöd.

Grundreglerna gäller för alla medlemmar. Registreringsbestämmelserna reglerar vad som gäller för att kunna registrera valpkull till SKK, följer man inte dem riskerar man att kullen blir registrerad med avelsförbud samt bli anmäld till disciplinnämnden.

Rasspecifika avelsstrategier, RAS SKooi

RAS är framtagna och därefter godkända av SKK efter beslut att alla rasklubbar ska ta fram avelsstrategier som ger rasens bästa möjliga framtid. Det innebär att RAS ger starkaste avelsrekommendationer som uppfödare förväntas följa eftersom det beskriver vad som är viktigast att prioritera i avel.

En summering av RAS sker genom årliga utvärderingar av RAS och dessa kompletterar RAS som annars uppdateras vart femte år. Läs mer om RAS.

Hundbeskrivning

Alla tikar är inte lämpade som avelsdjur. Det finns fortfarande en myt om att det är bra för tiken att få en valpkull då man tror att risken skulle bla minska för livmodersinflammation vilket inte stämmer. Istället ska man veta att det innebär en risk att para sin tik, komplikationer kan tillstöta både under dräktigheten och vid valpningen. 

Det är svårt att vara objektiv när det gäller sin egen hund. Det kan vara bra att lyssna på andras uppfattningar. Det gäller att få ett perspektiv på hundens styrkor och svagheter. Vad har den för fördelar? Vilka nackdelar finns? Vad behöver jag fokusera på vid valet av hane? Vad ska jag inte välja för typ av hane? Ifrågasätt så mycket som möjligt för det är också i den processen som argumenten för också framkommer. Ingen hund är perfekt och ingen hane kan heller producera perfekta avkommor. Hanen kan heller inte täcka upp tikens mindre bra egenskaper.

Beskrivningen av den egna hunden bör innehålla anatomiska beskaffenheter, ärftliga faktorer som även studerar släkten och dess mentala egenskaper. Hur skulle en möjlig hane kunna komplettera? Vad är viktigt? Gör en likadan beskrivning av hanen.

Avelsplanering

Vad vill jag uppnå med parningen? Hur ser avelssituationen ut? Vad kan förväntas av olika kombinationer? Vad händer i nästa generation och nästa? Hur påverkar andras avelsarbete mitt? Hur påverkas min kull andra uppfödares möjligheter att använda kombinationen? Finns det möjlighet att gå vidare? 

Informationssökning på hanar

En bra avelshane behöver inte vara den stiligaste, det är oftast en övertro på detta. Det är inte detsamma som att en stilig hane är en sämre avelshane. Vad som avgör om en hane är en bra avelshane beror på nedärvningen av olika egenskaper. Utgångsläget är den egna tiken och vilka faktorer som skall förstärkas.

Det är mycket enklare nu när Internet finns och även flera databaser är tillgängliga med relevant information. Ändå tar denna process mycket tid. Det är svårt att bilda sig en virtuell uppfattning om olika individer. Det första urvalet kan ske via nätet men sedan återstår mycket informationssökning som innebär direkta kontakter med andra personer som har kunskap om rasen och känner till olika individer.

Det bästa är om man har möjlighet att träffa potentiella hundar innan ett parningsavtal har upprättats. Genom att avelsbredden inte är så stor kan det innebära stora geografiska avstånd, ofta till andra länder. Planera eventuell parning långt i förväg och tänk på fler faktorer än exteriören.

Sjukdomshistoria i stamtavlorna

Genom det holländska Kooiker-Registret kan mycket information hämtas men allt är inte angivet där. Uppgifterna som står om olika hundar bygger på en öppenhet från uppfödare och ägare. Ingen stamtavla är felfri, om så skulle vara fallet kan man nästan misstänka att inga uppgifter är inlämnade. Alltså behöver man beakta både det som står och det som inte står.

Denna del av processen innehåller mycket genetik. Hur nedärvs olika defekter och sjukdomar? Genetik är svårt. Forskningen som pågår ger oss nyheter hela tiden. Nya varianter av olika nedärvningsmönster presenteras vilket komplicerar innan vi får DNA-tester.

Den vanligaste nedärvning av ärftliga sjukdomar hos hund är autosomalt recessiv, vilket innebär rent statistiskt att om en individ är sjuk i en kull på fyra valpar så kan två vara bärare och en helt fri. Tyvärr är verkligheten inte lika enkel som statistiken i detta resonemang men i en smal avelsbas som vår ras har, kanske vi ändå inte kan utesluta syskonen i avel. Det kan finnas andra fördelar som är betydligt större än risken.

Information om testning av polymyositis hos kooiker och avelsverktyget Fit2Breed (F2B)

I genetiken pratar vi ofta om homozygoter och heterozygoter. Vi pratar också mycket om genetisk variation.

Då är det hög grad av heterozygosy vi åsyftar. Det innebär att på varje plats i genen finns olika anlag från mor respektive far. Arternas överlevnad baseras på en flexibilitet i genomet som bara är möjlig om det finns olika genvarianter för samma egenskap i populationen. Det är i allmänhet bra och det vi eftersträvar. När det gäller homozygoter ärver man identiska anlag för en viss egenskap från både mor och far. Risken att ärva samma anlag från båda föräldrarna ökar om populationen är inavlad, dvs alla individer är nära släkt med varandra. Vilket är fallet för kooiker. Om de anlagen är muterade/sjuka kan det innebära en ökad risk att utveckla en viss sjukdom.

När det gäller polymyosit är det på lång sikt önskvärt att våra kooikrar blir homozygoter för det friska anlaget man kallar wildtype W, som benämns WW på en hund som är fri från den mutationen.

Är hunden homozygot för det muterade anlaget benämns det MM.

Hunden kan alltså vara homozygot fri WW och homozygot för det muterade anlaget MM. Den heterozygota hunden benämns WM.

Man får inte gå för fort fram och inte utesluta hundar ur aveln pga. deras genetiska arv avseende PM, för då förlorar vi mer än vi vinner. Det handlar om att förstå den information som finns tillgänglig och utifrån den göra kloka val över tid.

Forskarna är ännu inte klara med arbetet kring polymyositisens arvsgång. De har meddelat att de vet att det finns faktorer de ännu ej kartlagt. Arvsgången är komplex och vi kommer fram till dess att forskningen klarlagt den kompletta bilden om hur nedärvningen (fler gener än de nu funna) i kombination med andra faktorer (som yttre faktorer, t.ex. miljö, hormonell status) ser ut, behöva hålla oss uppdaterade vartefter ny information redovisas.

Skoois avels kommittee svarar gärna på frågor och hjälper till med att reda ut begreppen. Om du saknar de digitala avelsverktyg som finns kan du också få hjälp av avels kommitteen. Kontakta oss gärna på avel@skooi.se

Texten nedan är direktöversatt från den Nederländska kooikerklubbens, VHNK, hemsida.

FAQ F2B

PM riskanalys Jag har gjort en riskanalys för min tik via Dr Leegwater. Den efterfrågade kombinationen fick svaret: ”Låg risk för polymyositis i avkomman” När jag slår samma kombination i F2B får jag en varning: ”Den här kombinationen är inte att rekommendera eftersom den ökar spridningen av PM i rasen”

Svar: Riskanalysen gjord av Dr Leegwater ger en uppskattad låg eller hög risk för att få sjukdomen PM avseende den direkta avkomman.

Med resultatet låg risk, har avkomman låg risk att utveckla PM.

Möjliga kombinationer av föräldrar för att få detta resultat är homozygot mutant (MM) x homozygot fri (WW) heterozygot (WM) x homozygot fri (WW) homozygot fri (WW) x homozygot fri (WW)

Vilken av de två lågrisk genkombinationerna avkomman kommer att ha kan inte härledas i denna riskanalys. Inte heller föräldrarnas genotyp kan härledas här.

Resultat som leder till hög risk (MM) (för delar av) avkomman bör undvikas.

Kombinationer från homozygot mutant (MM) x homozygot mutant (MM) homozygot mutant (MM) x heterozygot (WM) heterozygot (WM) x heterozygot (WM)

Med en riskanalys i F2B kan du testa önskade kombinationer via ”test mating” knappen. Du kommer då att få en riskanalys för potentiella valpar från den tänkta kombinationen på höger sida på skärmen.

Varningen: ”Kombinationen är inte rekommenderad eftersom den ökar spridningen av PM i rasen”, ges om utfallet av kombinationen endast kan bli heterozygoter (WM). Från kombinationen heterozygot (WM) x homozygot wildtype (WW) kommer varningen ges att testa alla valpar i kullen. 50% av kullen kan bli heterozygot (WM). Efter testning av en sådan kull kan fria (WW) individer väljas för fortsatt avel. Att en hund är heterozygot (WM) behöver inte vara ett problem för att använda den i avel. Hundar som är heterozygota (WM) har själva en mycket liten (1%) risk att själva bli sjuka.

Om bara kombinationer görs där avkomman blir heterozygot (WM) kommer antalet heterozygoter att öka i populationen. Det är inte önskvärt eftersom det begränsar möjligheterna att välja bra avelskombinationer för framtiden. I riskanalysen är det möjligt och önskvärt, att använda en heterozygot (WM) i avel men i kombination med en homozygot wildtype (WW). Resultatet ger avkomma som alla har låg risk att själva utveckla sjukdomen.

Uppdatering Fit2Breed

Fr.o.m. januari 2023, kommer alla nya PM-test att specificeras och följas av följande förklaring: WW homozygot wildtype Hunden är fri från den DNA variant som är inblandad i utvecklingen av polymyositis på kooikerhondje. Det innebär att risken att insjukna är extremt låg. WM heterozygot Hunden har en kopia av DNA varianten som är involverad i utvecklingen av polymyositis på kooikerhondje. Det betyder att risken är begränsad, den är skattad till att sannolikheten att insjukna är ca 1%.

Avelskombinationer med en annan heterozygot (WM) eller en hund som är homozygot för riskfaktorn (MM), leder till ökad risk för några av avkommorna. Det avråds starkt från att göra sådan kombination. Hunden kan i stället kombineras med en hund som är fri (WW). Rådet är att testa ALL avkomma för PM riskfaktorn, för att kunna välja hundar som är fria (WW) för nästa generation.

MM homozygot mutant Hunden är homozygot för riskfaktorn och har två kopior av den DNA variant som är involverad i utvecklingen av polymyositis hos kooiker. På grund av det så har hunden en ökad risk att själv insjukna i polymyositis. Sannolikheten för det är uppskattad till ett minimum av 10%.

Vi råder till att mäta CK nivåerna med blodprov vid rutinbesök hos veterinären. Om nivåerna är förhöjda, kan det indikera att hunden har utvecklat polymyosit. De kliniska tecken man kan se som kan tyda på sjukdom är svårigheter att svälja, svårigheter att gå, hunden går med kort och stelt steg.

Man kan kombinera en MM hund med en som är fri WW. Det ger avkomma med begränsad risk att bli sjuk, men bidrar till att sprida anlaget vidare i populationen (eftersom all 4 avkomma blir bärare WM). Att kombinera med en hund som är bärare WM är avråds det starkt ifrån.

I Fit2breeds senaste uppdatering, kan man under sidan ”Summary page” se vilken polymyositis status hunden har under rubriken ”DNA test results complex diseases”, OM ägaren har medgivit att dela hundens resultat i Fit2breed. En riskanalys för en tänkt avelskombination är fortfarande nödvändig. I Fit2breed, på sidan ”by disease”, kan du se resultaten av: Monogenetiska sjukdomar: VWD och ENM Komplexa genetiska sjukdomar: PM

Det är möjligt att printa ut riskanalysen via Fit2breed och spara den som PDF-fil. För uppfödare är det viktigt att göra risk-analysen för varje tilltänkt kull. Med den PDF-filen kan uppfödaren visa att man gjort sin analys för kombinationen och att den visar låg risk för avkomman. Vilket också visar att uppfödaren använt den mest uppdaterade informationen som finns tillgänglig vid det tillfället. Uppfödaren kan spara PDF-filen för egen räkning men också skicka in den till zooeasy@kooikerhondje.nl för att ladda upp filen som information om kullen när den är registrerad. Riskbedömningen kan ändras över tid, till exempel om mer information om hundens familjemedlemmar blir tillgänglig.

Från VHNK info om genotyping och hur man delar med sig resultat till registret:

LÄNK till genotyping EMBARK testkit

Om Genotyping

Hur man registrerar resultat

Förklaring Embark

Har du skickat in DNA/blod till Utrecht? Fyll i samtycke!