Det är alltid tikägaren som känner sin hund bäst och som avgör vilken hane som matchar henne bäst. Det gäller att tordas vara ärlig mot sig själv och fråga sig; Vad är det jag skulle vilja utveckla och komplettera för att det ska bli bra avkommor? Vad är det jag söker?

För att kunna göra det så behövs lite raskännedom och att man har träffat ganska många kooiker och andra hundraser för att kunna ha en uppfattning. Det är lätt så att man tycker väldigt bra om sin hund och tycker att hon borde få en kull och så kan det kanske vara, men det finns också andra vägar om man vill bli uppfödare. Att börja med en hund som saknar många kvaliteter ställer oerhörda krav på hanen och det är inte så enkelt utgångsläge.

Annars är den bästa utveckling för rasen att tre tikar ur en kull får varsin kull med avkommor med tre olika hanar än att en tik får tre kullar. Likaså är det inte så stort värde i att två systrar får varsin kull med samma hane fastän det ändå är bättre än att upprepa samma kombination.

Hanarna har generellt alldeles för många kullar och borde ligga på samma antal kullar som tikarna för optimal avelsutveckling. Sök därför efter hanar som har få valpkullar. Nackdelen är att det inte finns så mycket information om avkommor från honom men alla kombinationer blir unika så det säger i och för sig inget om hur den planerade kombinationen blir.

Svenska tikägare åker oftast utomlands eftersom avelsbredden inte är tillräckligt utvecklad för att finna hanar i Sverige då majoriteten av hundarna är släkt med varandra på relativt nära håll. Tyvärr åker få tikägare från andra länder till Sverige vilket innebär att få av våra fina svenskfödda hanar inte går vidare i avel. Det är möjligt att kombinera svenska linjer och det är inte alltid bäst att åka utomlands. Det generella problemet är att några hanar används för hårt.

Hälsotesta avelsdjuren

Innan en hund ska används i avel och kunna bli avelshund behöver den genomgå vissa veterinära tester och det är viktigt att det sker innan parning.

RAS, rasspecifika avelsstrategier är de starkaste rekommendationer som SKooi anser är viktiga för att kunna uppnå en långsiktighet för rasen. Uppfödare som följer SKoois rekommendationer enligt RAS har möjlighet att nyttja klubbens valphänvisning.

Ögonundersökning bör vara gjord tidigast vid ett års ålder med resultatet utan anmärkning och om anmärkning föreligger så skall den vara noterad som ej ärftlig. Det kan finnas ärftliga ögondiagnoser som ej är något hinder för avel enligt de generella bedömningar som SKK gjort. Sammanställning av dessa kan man finna på baksidan av ögonundersökningsprotokoll. Resultatet skall vara känt före parning.

Patella status ska vara känd och vara utan anmärkning eller grad 1 och undersökningen vara gjord efter ett års ålder. Om hund med grad 1 används måste den andra hundens patellor vara utan anmärkning.
Hundarna skall vara DNA-testade för von Willebrands sjukdom (vWd) och fria från anlag eller av SKK klassade som hereditärt fria.

Undersökning vWd samt ENM / blankett Utrecht  

Information VHNK om testdata mm

Hälsokontrollerna ska vara gjorda och resultaten vara kända före parning.

Riskbedömning

Till sist återstår en bedömning av riskerna med den planerade parningen. Det finns alltid risker och det måste valpköparen informeras om. Att helt utesluta samtliga risker är kanske inte möjligt men att försöka minimera riskerna är en skyldighet som uppfödare.

Resultatet av parningen kommer med tiden, kanske barnbarn till avelshundarna då redan är i avel. Det är alltid lätt att vara efterklok. Med riskbedömningen har man tagit hänsyn till faktorerna som man kände till vid tidpunkten för parningen. Det som händer efteråt får man ta ansvar för genom att vara objektiv då.

En bra tanke är att man ska avla framåt, förstärka och utveckla, undvik att avla in problem som sedan kan vara svåra att avla bort.

Beslutet att ta första valpkullen

Nr 1 EKONOMISK!!! - det är en väldigt dyr hobby

De allra flesta som håller på med uppfödning gör det som en hobby. Många tror att uppfödare tjänar pengar på sin verksamhet då de vet vad valparna kostar. Oavsett vilken hobby man håller på med ex. golf, det kostar och uppfödning kostar mycket. En parning kan sluta i kejsarsnitt och inga valpar, det svider.

Nr 2 ANSVAR - det är ett långvarigt ansvar

Det är kanske inte så man tänker i första hand men de små valparna blir stora och valpköparen behöver hjälp. Det är ett stort ansvar som man tar på sig genom att föda upp en valpkull och rollen som uppfödare har man redan från sin första kull.

Nr 3 TIDSKRÄVANDE – en hobby som tar tid

Det är mycket förberedelser. Familjen behöver nog vara med på att det tar tid och var införstådd med att det kommer många besökare hem till er och att det blir många telefonsamtal.

Nr 4 ”RISKEN” – det är alltid en risk för tiken att bli parad!

Avtal i samband med parning och försäljning av valp

På SKKs hemsida finner du flera användbara avtal som kan laddas ner. Är det en tik på fodervärdsavtal eller köpekontrakt med bibehållen avelsrätt så regleras avtalet rättigheten att para. Är det däremot en tik som du ska låna för en parning så titta på Låneavtal som återfinns under länken Blanketter. Parningsavtalet upprätts mellan hanhundsägare och den som ska använda tiken i avel och reglerar parningsavgiften och betalning. Vid parningstillfället skrivs Registreringsansökan som normalt bibehålls av hanhundsägare till dess att betalningen skett. Denna skall sedan skickas in för att kunna registrera valparna.

Köpeavtal kommer med Registreringsbeviset från SKK. Fodervärdsavtal och Köpekontrakt med bibehållen avelsrätt beställs extra från SKK.

Uppföljning och utvärdering

Uppföljningen är resultatet av parningen. Hur blev den? Tillförde den rasen något? Ibland kan det kanske räcka med att stamtavlan är unik under förutsättning att inga konstigheter dyker upp. Det kan därför vara lämpligt att avvakta med dessa djur i avel tills de uppnått en ålder som påvisar att inga allvarliga ärftliga sjukdomar finns.

En enstaka kull är svår att utvärdera. Avelsdjur som har fler kullar bör utvärderas tillsammans med föräldrar, syskon och eventuella syskonbarn. Samtidigt ska man ta hänsyn till att det är avkommor från två föräldrar, det är svårt att generalisera på individnivå. Kullar kan jämföras från samma avelsdjur. Det kan handla om att en kull gav generellt sociala hundar, intensitet eller självständighet.

Kontakta oss

Avelsarbete kan inte ske på egen hand utan är ett samarbete mellan uppfödare och hundägare. Klubbens syfte är att stötta uppfödare och avelsintresserade med information om avel. Vill du ha mer information är du varmt välkommen att kontakta avelskommitten!

avelskommitte@skooi.se 

Polymyosit riskanalys

Med anledning av att Universitetet i Utrecht har börjat sända ut svar till de som skickat in en önskan om att få en riskanalys avseende polymyosit för sin hund, kommer här en kortfattad information om hur vi i nuläget kan tolka de svaren.

Vill man veta mer om sjukdomen kan man läsa här https://www.kooikerhondje.nl/en/the-breed/genetic-diseases/
Vi utgår ifrån att svaren kommer att skickas ut vartefter de blir klara.

Till att börja med är forskningen kring arvsgången hos den autoimmuna sjukdomen polymyosit hos kooikerhondje ännu inte helt klarlagd. Vad som är klart är att arvsgången är komplicerad och beroende av flera faktorer. Forskningen pågår och Skooi uppdaterar fortlöpande när det finns något att rapportera. Aktuell information finns på holländska klubbens hemsida www.kooikerhondje.nl

De svar vi nu får avser den testade hundens egen risk att bli sjuk. Det är alltså inte ett avelsverktyg. Informationen kommer användas i den app, Fit2breed, som ska lanseras senare i år. Då är avsikten att informationen ska kunna användas för riskbedömningar i avelsarbetet. Givetvis måste vi förhålla oss till de svar vi får i avelsarbetet redan nu.

Två svarsalternativ ges.

1. Hunden har låg risk att utveckla polymyosit. Den bär på ett eller inget anlag för sjukdomen. De bedömer risken till ca 1%. Här behövs ingen tolkning av resultatet om hunden inte skall användas till avel. Då finns två alternativ, att göra sin riskbedömning via stamtavleanalys som hittills eller avvakta tills mer info kan fås via appen.

2. Hunden har ökad risk att utveckla polymyosit. Den har dubbla anlag för sjukdomen och bedöms ha en 10%-ig risk att utveckla sjukdom. Vänder man på siffrorna så innebär det att 9 av 10 hundar kommer fortsätta att vara friska.
Har man en hund som inte mår bra och fått svaret ”ökad risk” går det bra att kontakta Skoois avelskommitté för stöd och vägledning i hur man kan ställa diagnos. Det kommer finnas ett dokument på klubbens hemsida som är en vägledning för behandlande veterinärer.
Forskarna vill gärna få uppföljande information om dessa hundar för att kunna förstå vilka ytterligare faktorer som medverkar till att hunden blir sjuk.

Om man hade tänkt att avla på sin hund och får veta att den har ”ökad risk” är det klokaste i nuläget att avvakta tills appen lanseras. Då kommer man att kunna matcha hundar på ett sådant sätt att så många hundar som möjligt kan gå vidare i avel. SKKs grundregler styr också hur hundar som bär på sjukdomsanlag får användas, och givetvis måste hunden vara frisk vid avel.

I ett avelsarbete är det en mängd parametrar som skall vägas in, det är viktigt att inte fokusera på endast en riskfaktor och att aveln fortgår med så många individer som möjligt.
Nu får vi lugnt vänta tills appen lanseras och kan bli ytterligare ett verktyg i avelsarbetet.
Eventuella frågor och funderingar svarar vi givetvis på så gott vi kan utifrån den info som finns tillgänglig!


4 april 2022
för Skoois avelskommitté
Pia Cederberg