Historia

Den typ av hund som idag är Kooikerhondje har funnits i Holland i flera hundra år. På målningar av 1600-tals-mästare, som Vermeer och Steen, finns det hundar som har en påfallande likhet med rasen. Från att ha varit en relativt vanlig hund försvann den nästan helt i början av 1900-talet i samband med att många eendenkooi upphörde och dessutom kom två världskrig emellan.
År 1942 påbörjade Baronessan van Hardenbroek van Ammerstol en räddningsinsats genom att med hjälp av knallar söka efter de spillror av rasen som fanns kvar. Hon fann tiken Tommie som hon parade med Bennie. Det blev starten till den restaurering som sakteliga har återskapat rasen Kooikerhondje till de hundar som finns idag

Med tillstånd från Hans Zantinge, Holland

Användning förr och nu i en eendenkooi
Alla hundraser hade från början ett praktiskt ändamål. Syftet med denna ras var främst att hjälpa till vid fångsten av änder genom att locka till sig dem. Rasens namn kommer av att mannen som sköter detta arbete kallas kooiker. Hondje är namnet för liten hund, alltså kooikermannens lilla hund.
Än idag finns det aktiva anläggningar kvar i Holland. Dessa så kallade eendenkooi visar på ett gammalt hantverk av stort kulturellt värde. Idag fångas änderna för ringmärkning och dammarna utgör även en möjlighet till naturvård, forskning och ekologiska studier. Tillvägagångssättet att locka till sig änderna är fascinerande, likaså hundens sätt att samarbete med föraren. Det är den vita delen på svansen som med sina vajande rörelser lockar änderna så att de simmar vidare in i fällan samtidigt som föraren utfodrar dem.
Utöver detta så har hunden andra uppgifter som att hålla rent från skadedjur t.ex. vattenråttor och vildkatter samt att vakta gården från inkräktare. Dessa ändamål ställer specifika krav på väl fungerande hundar som både ska kunna samarbeta och arbeta självständigt i denna tysta och mycket speciella miljö.

1971 erkändes Kooikerhondje som officiell ras med standard inom FCI nr. 314.