Innan parning

Innan parning

Innan valparna anländer så föreligger en grundlig planering. Att hålla på med avel är så mycket mer än de gulliga valparna. Valparna har man hemma i åtta till nio veckor därefter är det valpköparen som tar över ansvaret för hunden men det är mycket förberedelser innan parning och ansvaret som uppfödare har man för lång tid framöver. 

 

Planeringen innan parningen är den största och viktigaste arbetsinsatsen. Det är mycket att sätta sig in i och det tar mycket resurser i form av både tid och pengar, ibland utan något resultat. Det blir sedan underlaget för att fatta viktiga beslut, beslut som har betydelse för lång tid och beslut som påverkar många människor, valpköparna. Det som bör göras är följande:

 

  • SKKs Grundregler och Registreringsbestämmelser www.skk.se
  • Rasspecifika avelsstrategier, RAS SKooi
  • Hundbeskrivning
  • Avelsplanering
  • Informationssökning på hanar
  • Sjukdomshistoria i stamtavlor
  • Val av avelsdjur
  • Meritera avelshundarna
  • Riskbedömning
  • Beslut att ta valpkull

 

Enligt SKKs Grundregler så skall även hanhundsägaren ta lika stort ansvar för parningen. Verkligheten är dock att hanhundsägare inte behöver fördjupa sig i avelsplaneringen på samma sätt som tikägare och oftast inte följer upp resultatet av parningen. Det som är viktigt för hanhundsägare är att beskriva sin hund både fysiskt och mentalt på ett objektivt sätt och fundera på vad den kan tillföra i avel. En viktig faktor är att bedöma hur de tänkta föräldradjuren kompletterar varandra. En hane kan vara helt rätt för en tik men mindre lämplig för en annan tik.  

 

Om du är intresserad av att satsa både tid och pengar så är avel ett mycket spännande intresse. Satsa pengar, kanske du undrar, valparna? Jo, det är sant, visst får man oftast tillbaka en del på valparna men det ska nog betraktas som en kostsam hobbyverksamhet och inte som en säker extrainkomst.

 

SKKs verksamhet och Grundregler och Registreringsbestämmelser

 

Svenska Kennelklubben tillhandahåller mycket information som man som uppfödare behöver känna till. Ett sätt att få en bra inblick i uppfödarrollen är att gå Uppfödarutbildningen som arrangeras runtom i Sverige i samarbete med Studiefrämjandet och den rekommenderas varmt. Det finns flera böcker utgivna i en serie kopplat till kurserna. Mycket går att läsa sig till och kanske skaffa sig en erfaren mentor som kan ge tips, råd och stöd.

 

Grundreglerna gäller för alla medlemmar. Registreringsbestämmelserna reglerar vad som gäller för att kunna registrera valpkull till SKK, följer man inte dem riskerar man att kullen blir registrerad med avelsförbud samt bli anmäld till disciplinnämnden.

 

Rasspecifika avelsstrategier, RAS SKooi

 

RAS är framtagna och därefter godkända av SKK efter beslut att alla rasklubbar ska ta fram avelsstrategier som ger rasens bästa möjliga framtid. Det innebär att RAS ger starkaste avelsrekommendationer som uppfödare förväntas följa eftersom det beskriver vad som är viktigast att prioritera i avel.

 

En summering av RAS sker genom årliga utvärderingar av RAS och dessa kompletterar RAS som annars uppdateras vart femte år. Läs mer om RAS.

Hundbeskrivning

 

Alla tikar är inte lämpade som avelsdjur. Det finns fortfarande en myt om att det är bra för tiken att få en valpkull då man tror att risken skulle bla minska för livmodersinflammation vilket inte stämmer. Istället ska man veta att det innebär en risk att para sin tik, komplikationer kan tillstöta både under dräktigheten och vid valpningen.

 

Det är svårt att vara objektiv när det gäller sin egen hund. Det kan vara bra att lyssna på andras uppfattningar. Det gäller att få ett perspektiv på hundens styrkor och svagheter. Vad har den för fördelar? Vilka nackdelar finns? Vad behöver jag fokusera på vid valet av hane? Vad ska jag inte välja för typ av hane? Ifrågasätt så mycket som möjligt för det är också i den processen som argumenten för också framkommer. Ingen hund är perfekt och ingen hane kan heller producera perfekta avkommor. Hanen kan heller inte täcka upp tikens mindre bra egenskaper.

 

Beskrivningen av den egna hunden bör innehålla anatomiska beskaffenheter, ärftliga faktorer som även studerar släkten och dess mentala egenskaper. Hur skulle en möjlig hane kunna komplettera? Vad är viktigt? Gör en likadan beskrivning av hanen.

 

Avelsplanering

 

Vad vill jag uppnå med parningen? Hur ser avelssituationen ut? Vad kan förväntas av olika kombinationer? Vad händer i nästa generation och nästa? Hur påverkar andras avelsarbete mitt? Hur påverkas min kull andra uppfödares möjligheter att använda kombinationen? Finns det möjlighet att gå vidare? 

 

Informationssökning på hanar

 

En bra avelshane behöver inte vara den stiligaste, det är oftast en övertro på detta. Det är inte detsamma som att en stilig hane är en sämre avelshane. Vad som avgör om en hane är en bra avelshane beror på nedärvningen av olika egenskaper. Utgångsläget är den egna tiken och vilka faktorer som skall förstärkas.

 

Det är mycket enklare nu när Internet finns och även flera databaser är tillgängliga med relevant information. Ändå tar denna process mycket tid. Det är svårt att bilda sig en virtuell uppfattning om olika individer. Det första urvalet kan ske via nätet men sedan återstår mycket informationssökning som innebär direkta kontakter med andra personer som har kunskap om rasen och känner till olika individer.

 

Det bästa är om man har möjlighet att träffa potentiella hundar innan ett parningsavtal har upprättats. Genom att avelsbredden inte är så stor kan det innebära stora geografiska avstånd, ofta till andra länder. Planera eventuell parning långt i förväg och tänk på fler faktorer än exteriören.

 

Sjukdomshistoria i stamtavlorna

 

Genom det holländska Kooiker-Registret kan mycket information hämtas men allt är inte angivet där. Uppgifterna som står om olika hundar bygger på en öppenhet från uppfödare och ägare. Ingen stamtavla är felfri, om så skulle vara fallet kan man nästan misstänka att inga uppgifter är inlämnade. Alltså behöver man beakta både det som står och det som inte står.

 

Denna del av processen innehåller mycket genetik. Hur nedärvs olika defekter och sjukdomar? Genetik är svårt. Forskningen som pågår ger oss nyheter hela tiden. Nya varianter av olika nedärvningsmönster presenteras vilket komplicerar innan vi får DNA-tester.

 

Den vanligaste nedärvning av ärftliga sjukdomar hos hund är autosomalt recessiv, vilket innebär rent statistiskt att om en individ är sjuk i en kull på fyra valpar så kan två vara bärare och en helt fri. Tyvärr är verkligheten inte lika enkel som statistiken i detta resonemang men i en smal avelsbas som vår ras har, kanske vi ändå inte kan utesluta syskonen i avel. Det kan finnas andra fördelar som är betydligt större än risken.

Val av avelsdjur

Det är alltid tikägaren som känner sin hund bäst och som avgör vilken hane som matchar henne bäst. Det gäller att tordas vara ärlig mot sig själv och fråga sig; Vad är det jag skulle vilja utveckla och komplettera för att det ska bli bra avkommor? Vad är det jag söker?

 

För att kunna göra det så behövs lite raskännedom och att man har träffat ganska många kooiker och andra hundraser för att kunna ha en uppfattning. Det är lätt så att man tycker väldigt bra om sin hund och tycker att hon borde få en kull och så kan det kanske vara, men det finns också andra vägar om man vill bli uppfödare. Att börja med en hund som saknar många kvaliteter ställer oerhörda krav på hanen och det är inte så enkelt utgångsläge.

 

Annars är den bästa utveckling för rasen att tre tikar ur en kull får varsin kull med avkommor med tre olika hanar än att en tik får tre kullar. Likaså är det inte så stort värde i att två systrar får varsin kull med samma hane fastän det ändå är bättre än att upprepa samma kombination.

 

Hanarna har generellt alldeles för många kullar och borde ligga på samma antal kullar som tikarna för optimal avelsutveckling. Sök därför efter hanar som har få valpkullar. Nackdelen är att det inte finns så mycket information om avkommor från honom men alla kombinationer blir unika så det säger i och för sig inget om hur den planerade kombinationen blir.

 

Svenska tikägare åker oftast utomlands eftersom avelsbredden inte är tillräckligt utvecklad för att finna hanar i Sverige då majoriteten av hundarna är släkt med varandra på relativt nära håll. Tyvärr åker få tikägare från andra länder till Sverige vilket innebär att få av våra fina svenskfödda hanar inte går vidare i avel. Det är möjligt att kombinera svenska linjer och det är inte alltid bäst att åka utomlands. Det generella problemet är att några hanar används för hårt.

 

Hälsotesta avelsdjuren

 

Innan en hund ska används i avel och kunna bli avelshund behöver den genomgå vissa veterinära tester och det är viktigt att det sker innan parning.

RAS, rasspecifika avelsstrategier är de starkaste rekommendationer som SKooi anser är viktiga för att kunna uppnå en långsiktighet för rasen. Uppfödare som följer SKoois rekommendationer enligt RAS har möjlighet att nyttja klubbens valphänvisning.

Ögonundersökning bör vara gjord tidigast vid ett års ålder med resultatet utan anmärkning och om anmärkning föreligger så skall den vara noterad som ej ärftlig. Det kan finnas ärftliga ögondiagnoser som ej är något hinder för avel enligt de generella bedömningar som SKK gjort. Sammanställning av dessa kan man finna på baksidan av ögonundersökningsprotokoll. Resultatet skall vara känt före parning.


Patella status ska vara känd och vara utan anmärkning eller grad 1 och undersökningen vara gjord efter ett års ålder. Om hund med grad 1 används måste den andra hundens patellor vara utan anmärkning.
Hundarna skall vara DNA-testade för von Willebrands sjukdom (vWd) och 
fria från anlag eller av SKK klassade som hereditärt fria.

Undersökning vWd samt ENM / blankett Utrecht 


Hälsokontrollerna ska vara gjorda och resultaten vara kända före parning.

Riskbedömning

 

Till sist återstår en bedömning av riskerna med den planerade parningen. Det finns alltid risker och det måste valpköparen informeras om. Att helt utesluta samtliga risker är kanske inte möjligt men att försöka minimera riskerna är en skyldighet som uppfödare.

 

Resultatet av parningen kommer med tiden, kanske barnbarn till avelshundarna då redan är i avel. Det är alltid lätt att vara efterklok. Med riskbedömningen har man tagit hänsyn till faktorerna som man kände till vid tidpunkten för parningen. Det som händer efteråt får man ta ansvar för genom att vara objektiv då.

 

 En bra tanke är att man ska avla framåt, förstärka och utveckla, undvik att avla in problem som sedan kan vara svåra att avla bort.

 

Beslutet att ta första valpkullen

 

Nr 1 EKONOMISK!!! - det är en väldigt dyr hobby

 

De allra flesta som håller på med uppfödning gör det som en hobby. Många tror att uppfödare tjänar pengar på sin verksamhet då de vet vad valparna kostar. Oavsett vilken hobby man håller på med ex. golf, det kostar och uppfödning kostar mycket. En parning kan sluta i kejsarsnitt och inga valpar, det svider.

 

 

 

Nr 2 ANSVAR - det är ett långvarigt ansvar

 

Det är kanske inte så man tänker i första hand men de små valparna blir stora och valpköparen behöver hjälp. Det är ett stort ansvar som man tar på sig genom att föda upp en valpkull och rollen som uppfödare har man redan från sin första kull.

 

Nr 3 TIDSKRÄVANDE – en hobby som tar tid

 

Det är mycket förberedelser. Familjen behöver nog vara med på att det tar tid och var införstådd med att det kommer många besökare hem till er och att det blir många telefonsamtal.

 

 

 

Nr 4 ”RISKEN” – det är alltid en risk för tiken att bli parad!

 

Avtal i samband med parning och försäljning av valp

 

På SKKs hemsida finner du flera användbara avtal som kan laddas ner. Är det en tik på fodervärdsavtal eller köpekontrakt med bibehållen avelsrätt så regleras avtalet rättigheten att para. Är det däremot en tik som du ska låna för en parning så titta på Låneavtal som återfinns under länken Blanketter. Parningsavtalet upprätts mellan hanhundsägare och den som ska använda tiken i avel och reglerar parningsavgiften och betalning. Vid parningstillfället skrivs Registreringsansökan som normalt bibehålls av hanhundsägare till dess att betalningen skett. Denna skall sedan skickas in för att kunna registrera valparna.

 

Köpeavtal kommer med Registreringsbeviset från SKK. Fodervärdsavtal och Köpekontrakt med bibehållen avelsrätt beställs extra från SKK.

 

Uppföljning och utvärdering

 

Uppföljningen är resultatet av parningen. Hur blev den? Tillförde den rasen något? Ibland kan det kanske räcka med att stamtavlan är unik under förutsättning att inga konstigheter dyker upp. Det kan därför vara lämpligt att avvakta med dessa djur i avel tills de uppnått en ålder som påvisar att inga allvarliga ärftliga sjukdomar finns.

 

En enstaka kull är svår att utvärdera. Avelsdjur som har fler kullar bör utvärderas tillsammans med föräldrar, syskon och eventuella syskonbarn. Samtidigt ska man ta hänsyn till att det är avkommor från två föräldrar, det är svårt att generalisera på individnivå. Kullar kan jämföras från samma avelsdjur. Det kan handla om att en kull gav generellt sociala hundar, intensitet eller självständighet.

 

Kontakta oss

 

Avelsarbete kan inte ske på egen hand utan är ett samarbete mellan uppfödare och hundägare. Klubbens syfte är att stötta uppfödare och avelsintresserade med information om avel. Vill du ha mer information är du varmt välkommen att kontakta avelskommitten!

Catarina Hultgren 046-77 11 11

 

avelskommitte@skooi.se